Det finns också en väsentlig metafysisk aspekt hos den ekologiska estetiken, för om naturens skönhet betyder något alls måste det vara för att den pekar på en bakomliggande mening eller ordning i universum. Det var det som de transcendentala diktarna, bland andra Henry David Thoreau och Walt Whitman upplevde så starkt och som gjorde att deras ord kunde inspirera till fredandet av de sista orörda naturområdena i Nordamerika. Överensstämmelsen mellan det vackra, det sanna och det goda blir uppenbar först när man ser den. Den egentliga skönheten består i tingens sätt att passa samman på, som Thomas ab Aquino uttryckte det för snart tusen år sedan.– Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 319

-Flickr.

Image: Jenny Wren

Caterpillars are a target of pest control, as they destroy food crops by eating the leaves of cabbages and other vegetables. This new study, however, suggests that natural predators, such as farmland birds, do not necessarily have to consume large numbers of insects, to have a significant effect on the size of the population. Researchers found that 40% of caterpillars that defended themselves from predators by regurgitating food, died before transforming into a butterfly, despite successfully surviving the initial attack.

The study also showed that on average large caterpillars have 60 eggs, but those that used their defences against daily predator attacks produced approximately 30 eggs. It is thought that this effect could be widespread amongst herbivorous insects, suggesting that predators may have a larger impact on reducing the population of agricultural pests than previously thought.- Science Daily. Insects That Deter Predators Produce Fewer Offspring

3 kasser med 20 meter mellom

For å hjelpe enkelte fuglearter til å klare seg bedre, kan vi gjøre en praktisk innsats ved å sette opp fuglekasser, oppfordrer Slagsvold.

Det bør alle som mater fugler, gjøre, mener han. Og ikke bare én fuglekasse:

– Sett gjerne opp to–tre med en avstand mellom seg på 20–30 meter. Da vil kjøttmeisen ta den ene, blåmeisen den andre og så er det plass til fluesnapperen i den tredje, sier han.

For lang avstand mellom kassene kan virke mot sin hensikt.

– Hvis vi setter kassene opp med større avstand, får vi meiser i alle! En kort avstand på 20–30 meter gjør at kassene blir stående innenfor ett territorium av kjøttmeis. Da vil meisene jage bort artsfrender, men ikke blåmeis eller fluesnappere.

Grunnen til at du ikke bare bør sette opp én eller to fuglekasser, er at du da gir en fordel til meisene som du i tillegg har hjulpet gjennom vinteren ved å gi mat, ifølge Slagsvold.

– Da vil de få fram mange nye rekrutter.

En mulighet er også å vente med å sette opp kassene til meisene har startet å hekke, og gjøre det først når fluesnapperne ankommer i begynnelsen av mai, foreslår fugleforskeren.

• Hvor er det best å henge fuglekassa? (sol eller skygge?)
• Verdien av flaggermus
• Vandana Shiva: Matens framtid
• «Katastrofal» kollaps i Frankrikes fuglepopulasjon

Why is this a cosmological matter? It had its origin in 19th century, when ornament became something to be applied, not something arasing originally from its context. Adolf Loos, trying to overcome a spurious and disconnected attitude to ornament, began the early 20th-century revolt against irrelevant and decadent ornament. In pursuit of a less decadent form of art, he argued, in a famous catchword, that "ornament is a crime". See Adolf Loos, ORNAMENT AND CRIME: SELECTED ESSAYS, 1897-1900 (Riverside, California: Ariadne Press, 1998). By mid-20th century, later versions of this assumption then said, essentially, that all ornament should be removed from buildings and their geometry should be derived from function. This hinged on the tacit message that what is practical is only mechanical; and that any ornament or form which is not mechanical, is removable, unnecessary. A profound way of seeing form in which both ornament and function arouse from a single evolving morphology, did not yet exist.

Photo: sailko

Mid-century purity lasted until about 1970, when architects again, like builders of old, bringing in ornament and shape out of sheer enjoyment. But even then, in the post-1970's postmodern work of the 20th century (which often has a frivolous attitude to shape and ornament) the conceptual split caused by our mechanistic world-picture still exist. There is a functioning part (the practical part), and an image part (the art part). In some of the latest buildings, built during the latest three decades of the 20th century, this image part, because of the conseptual context, became truly arbitrary and absurd.

The separation of ornament from function is a cosmological matter because it fits, and supports, and stems from, the mechanistic view. In a machine, the geometry of a thing exists in order to perform in a certain way. The alternative – that both geometry and function are part of one greater whole – implies that order, geometry, might have meaning and significance together with function, as one greater body. This is indeed what I would argue. The goal of architecture is to intensify the degree of life in space. Function cannot then be separate from beauty. All functional forms will also be ornamental, as they are in nature. The artist, working from this spirit, will naturally and spontaneously bring color, detail, and ornament into his work, because it is necessary to bring that space to greater life. And if that is true, it will imply, right away, that this thing is not a machine. So, it is no surprise at all, that at the outset of the 20th century Adolf Loos established the doctrine that ornament is a crime. And it is no surprise at all that in the late 20th century, when beauty of shape could no longer be entirely ignored, a new and drastic form of separation between form and function was introduced in architecture, whereby shapes often became trivial – sometimes even funny or ridiculous. To see such buildings which border on the absurb because of drastic separation of form and function, one has only to look through the pages of any avant-garde magazine on architecture. Outlandish examples, made for reasons that have to do with image, not truth, are presented every month for the pleasure of their readers. - Christopher Alexander, The Luminous Ground, page 26-27

Utsyn frå Ekeberg år 1800, ei tid då menneska framleis var underlagt naturkreftene. Måleri av John William Edy (1760 - 1820)

Ett anmärkningsvärt exempel på en sådan kulturell helhet är det jordbrukssamhälle som till helt nyligen existerade någorlunda intakt på den indonesiska ön Bali. De balinesiska bönderna har genom 1000 år odlat ris och grönsaker på minutiöst terrasserade marker, likt de man kan se i bergrika trakterna överallt i Sydasien. Fälten på Bali ligger som ett tätt organiskt mönster längs efter de fruktbara bergssluttningarna mot söder från de vulkaniska bergen på öns mitt helt ut till Indiska oceanen. Vattnet på ön är en starkt begränsad resurs. Det mesta av det kommer från en sjö i vulkanen Baturs krater och blir därifrån fördelat till många tusen fält genom en otroligt komplext system av kanaler och slussar. Bevattningssystemets reglering och underhåll är det centrala organiserande elementet i det balinesiska samhället. Varje bondby är organiserad omkring ett bevattningskollektiv, kallat en subak. Dessa är i sin tur förbundna och koordinerade genom ett system av tempel från vulkanens topp och ut till kusten. Om en subak önskar göra några ändringar i systemet av bevattningskanaler vänder de sig till Jero Gde, översteprästen vd Ulun Danu Batur, vulkansjöns huvudtempel. Jero Gde avgör så saken efter att ha undersökt förhållandena hela vägen ned genom bevattningssystemet och avvägt alla inblandade parters olika intressen. Prästerna i vattentemplen hjälper dessutom den enskilda subaken med att planera deras odlingsprogram, spara vatten, bevara jordens fruktbarhet och förhindra spridningen av skadedjur och växtsjukdomar. Det är på så sätt omöjligt att skilja den praktiska jordbruksdriften och religionen åt i den balinesiska kulturen.

Odlingen av jorden på Bali är en integrerad del av en religiös och rituell praxis som kallades Agama Tirtha, ett begrepp som kanske kan översättas med Det heliga vattnets religion. Balineserna är ett slags hinduer och alla delar av deras kultur utgör en intuitiv helhet i pakt med öns ekologi. De många gudarna och gudinnorna som ständigt är centrum för små och stora offerfester, representerar samtidigt naturens krafter. Templens arkitektur och bevattningssystemens tekniska utformning är – liksom dansen i templet och arbetet på fälten – två sidor av samma sak.

Den balinesiska kulturens estetiska aspekter finns beskrivna på flera ställen i denna bok. I slutet av 1980-talet stod det klart, att det balinesiska samhällets materiella bas var minst lika högt utvecklad som dess förfinade kultur. Vid den tidpunkten offentliggjorde forskare från University of Southern California resultatet av en omfattande undersökning av de balinesiska jordbruksmetoderna. Undersökningens bakgrund var en önskan om att jämföra effektiviteten hos det traditionella sättet att bedriva jordbruk på med en serie moderna teknologiska lösningar, vilka sedan en tid introducerats på ön av den Asiatiska Utvecklingsbanken. Undersökningen involverade bland annat en avancerad datasimulator av öns traditionella bevattningssystem som gjorde det möjligt att studera förloppet av många olika ekologiska scenarier. Resultatet av det amerikanska forskningsprojektet var uppseendeväckande. De visade för det första att den rituella metoden för regleringen av bevattningssystemet var absolut optimerad i förhållande till öns resurser och därnäst att balinesernas tusen år gamla jordbruksmetoder som helhet var bland de mest stabila, effektiva och ekologiskt hållbara som någonsin funnits på jorden.

Idag är kulturen och ekonomin på Bali absorberad av den globala turistindustrin och det finns bara rester kvar av den ursprungliga samhällsformen, men den balinesiska kulturen så som den en gång var, är en obeskrivligt inspirerande bild som visar människans möjligheter på vår planet. Vi kan inte kopiera denna eller någon annan förhistorisk kultur för världen är i konstant rörelse, men de egenskaper som karaktäriserade denna kultur är något vi kan sträva efter när vi skall utforma framtidens ekologiska samhälle. Lärdomen från Bali är att människans verkliga rikedom finns i det kompromisslösa sökandet efter skönhet, sanning och visdom. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 302-304

"En arbeidsplass i dag innebærer i praksis en fare for etterkommerne, i stedet for å bygge trygghet for framtida." - Terje Bongard

"Vi er stinne av vikarierende motiver, og de er i virksomhet hele tida. Mange av dem er vi ikke klar over sjøl, fortrengning er en del av vår mentale bagasje. Og vi har diverse strategier for å hindre at de blir avdekka. En viktig strategi er å bli blodig fornærma. En annen er å bli "djupt såra". Og det finnes mange flere."- Trond Andresen

"Vi må få kontroll over det gigantiske produksjonsapparatet. Det er det som truer eksistensen vår." - Terje Bongard

Ein skigard kank’je vara evig veit du, ei heller den nordiske velferdsmodellen. Det er på høy tid å ta modellen opp til neste nivå, InnGruppe-Demokratiet! -Flickr.

Relatert

Tröskeln till det ekologiska samhället finns i våra huvuden. Det är en estetisk och intuitiv angelägenhet i lika hög grad som en rationell. Å ena sidan finns där begäret efter att ha. Å andra sidan en längtan efter att vara. Å ena sidan tingen. Å andra sidan tillstånden. Det är detta val ekologin ställer oss inför. Vi kan endast träda in i det ekologiska samhället om vi förstår att vrida oss loss ur den materiella rationalismen och den stora konsumtionsmaskinen som håller oss fast. Skapandet av ett ekologiskt samhälle kommer att kräva allt vårt vetande och snille, allt vårt mod, energi och viljestyrka, men det kommer också att vara den största och mest ärofulla, kulturella och teknologiska prestationen i människans historia.– Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 298

The system is broken down into tiny areas of knowledge. Each group puts together models of how the system works. Also, faculty are encouraged to publish a lot, and previously published work is deemed “correct.” The system is guided by financial grants, showing what kinds of outcomes governments and others would like to see. The result gets to be a lot of beliefs that are close to fairy tales that are passed on, and develop a life of their own. Political parties pick up one or another set of wrong beliefs and adopt them as the foundation of their belief system. - Gail Tverberg

City of London, en av eventyrlandets viktigste hovedsteder. -Flickr.

Relatert

Jorden är förutsättningen för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande och en oåtskiljelig del av detta att vara vid liv. Jorden har fostrat människan. Den är vårt arv och vårt ansvar. Dess rikedomar tillhör av uppenbara orsaker alla. Ingen kan med någon logisk rätt peka på ett område på jorden och säga att det är mitt och ingen annans, men inte desto mindre lever vi med en ordning där det mesta av jorden är underlagd privat egendomsrätt. Så har det inte alltid varit. Det är bara några få årtusenden sedan som beväpnade feodalherrar med våld började stjäla jorden från allmänheten. Även under lång tid därefter förblev stora landområden i Europa kollektiv egendom som alla i en by hade brukningsrätt av. Privatiseringen av landskapet såsom vi känner det idag är resultatet av den så kallade enclosure-rörelsen, vilken bredde ut sig från England över kontinenten under tiden från 15- till 1700-talet. Här delade den landbesuttna klassen upp de tidigare allmänna arealerna mellan sig och gjorde jorden till ett ekonomiskt objekt som kunde köpas och säljas som vilken vara som helst. Äganderätten till jorden medförde att en liten grupp människor blev omåttligt mer välbärgade och maktfulla än alla andra. Det var bland annat denna ojämlikhet som de republikanska revolutionerna i Frankrike och USA var tänkta att göra upp med. Idealet för dessa uppror var att alla fötts likvärdiga och därför hade krav på likvärdiga möjligheter. När de nya författningarna dock skulle skrivas kom de ändå att säkra egendomarna åt jordägarna, för det var ju trots allt jordägarna själva som höll i pennan. En av den amerikanska författningens huvudförfattare, Madison, sa direkt att avsikten var ”att säkra den välbärgade minoriteten mot flertalet.” På detta vis kom de moderna demokratierna att grundas på en lag som var fundamentalt och genomgripande odemokratisk. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 173

På tur i Totenåsens allmenninger.

För att överleva skall vi hitta tillbaka till jorden och till långsamheten, till platsen och tidens enhet. Vi skall vända hem till där vi kom ifrån, men med all den vetskap och kunnande vi har tillägnat oss på den långa resan bort. Uppgiften är att genomföra en medveten och systematisk reduktion av den materiella konsumtionen i alla delar av vårt samhälle. Härvid kommer vi att bli i stånd att skapa ett kulturellt fundament som förbinder människan direkt med naturen. Ju närmare vi kommer en förbrukning som svarar till den mängd energi som solen tillför jorden, desto mer precist kommer samhället att fällas in i den planetariska ekologin. Denna balanspunkt definierar dessutom ett estetiskt maximum för kulturen i sin helhet. Livet så som det vecklar ut sig på vår planet, är en uppsummering av universums samlade strävanden ned i minsta atomära detalj. Livsutvecklingens gyllne snitt skall därför finnas i den speciella relationen mellan solens utstrålning, avståndet till jorden och arealen av jordens yta. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 269-270

Kulturlandskap etter Vorma. -Flickr.

Almost every building mass visible in this picture, from the town of Trondheim, is a rectangle in plan.

• rectangular, or
• near rectangular, or
• compositions in which rectangles form coherent groups so that one rectangle leans off the next.
• shaped by the shape of the boundary or nearby public way, even when it is curved or acute-angled.

• First, because people have wanted to separate themselves from the sterile architecture of the 20th century, and somehow, by using more complex shapes, they think they will “do better”. 
• Second, it happens simply because of lack of mental discipline. When someone who does not understand the nature of buildings or the nature of built space, or if they do not understand the principles of structural stability, there is a tendency to draw a rounded or odd-shaped polygonal diagram, and then try to make an actual building on the basis of that plan. 
• Third, it comes about because people do not understand the nature of the positive space next to the building. A rounded building or an angular building can only very rarely form positive space next to it.

When the rudimentary placing of buildings first occurs, before the individual buildings are designed in detail, create credible and useful rough compositions in which each building is made of any one of the following:

• Make the building mass a simple rectangle in plan — in later elaborations the plan may take on many small helpful details which differentiate its shape and envelope. 
• Make the building mass a rough rectangle which may have slight deviations from the perfect right angles in one or two corners, to accomodate the building to an existing context which requires such deviations. 
• Make the building a hierarchical arrangement of several rectangles, in which the smaller rectangles “lean up against” the larger ones. 
• In cases where the building is close to a road or boundary, shape it to maintain positive space in the public realm, and thus let it be shaped by the shape of the boundary or nearby public way, even when they are curved or acute-angled.

Prestestua by Eiktunet, Gjøvik.

Related

Fra Singapore til Nidarosdomen for å ta bryllupsbilder

Föreställningen om framsteget är en kulturell konstruktion, delvis inbillning och delvis propaganda. Idén bygger på uppfattningen att historien är en entydig och linjär rörelse genom tiden och att människan är bestämd till att hela tiden förbättra sin värld och sig själv genom vetenskap, teknik, handel och flit. Men vad består framsteget av egentligen? Något har visserligen blivit bättre, men annat har otvivelaktigt blivit värre. Om den teknologiska och ekonomiska utvecklingen resulterar i att de naturliga förutsättningarna för vår existens bryter samman, så kan framstegets summa väl påstås vara negativ, men framsteget verkar också vara en problematisk beteckning på andra områden. Vår produktivitet har ökat enormt genom åren, men det är långt ifrån säkert att livet i allmänhet har blivit rikare av den orsaken. Om vi ser på de gamla kulturernas kvarlåtenskaper, oavsett om det är konstverk eller bruksföremål, strålar de av en livskraft och andlig närvaro som är svår att finna i vår tid. Tar vi dessutom i beaktande att den kulturella produktionen i Europa skapades av relativt små befolkningar med starkt begränsade materiella medel, bestyrker det ytterligare förnimmelsen av ett kraftigt mentalt och emotionellt överskott. Om en kulturell produktionen är en avspegling av människans inre liv är det en väsentlig indikator för kvaliteten hos livet i det moderna samhället, att den kulturella produktionen i många avseenden kan sägas vara mindre nu än någonsin förr i människans historia. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 311-312

The UNESCO protected Nærøy Fjord. -Flickr.

Vi kan inte veta hur övergången till ett ekologiskt samhälle kommer att förlöpa och alls inte hur ett sådant kommer att se ut, men det finns kanske ändå vissa förhållanden som är möjliga att förutse. Till exempel kommer ett ekologiskt samhälle sannolikt att kräva att vi skall lära oss slappna av och ge oss gott om tid. Vi behöver först finna lugnet i oss själva om vi skall få ner pulsen i samhällskroppen, så att den passar exakt med den energi vi på lång sikt har tillgång till. Ett annat förhållande som verkar sannolikt är att de stora städerna och deras ändlösa förstäder så som vi känner dem idag, skall reduceras kraftigt i omfång. Ekologin kräver att invånarna i ett givet samhälle måste kunna täcka största delen av sitt materiella behov inom ett överskådligt närområde. Långsamt, bit för bit, skall den teknologiska civilisationen därför skiljas ut så att det kan byggas upp en ny struktur baserad på regionala kulturer med hög grad av självförsörjning. Avstånden mellan dem som producerar och dem som konsumerar skall vara så kort som möjligt. Det blir en värld av provinser, präglade av mindre städer med marknader, specialiserad produktion, utbildning och kulturella institutioner, omgivna av jordbruk, handelsträdgårdar, skogar, fiskelägen och fiskeodlingar. Mellan de enskilda provinserna kommer det att växa större och större områden av sammanhängande vild natur, som en gemensam ekologisk reservoar. Varje region kommer att framälska sin egen kulturella identitet och kanske i viss utsträckning stänga om sig själv, men en ekologisk civilisation kommer samtidigt att kräva en mycket hög grad av global kommunikation och koordination. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 299-300

Borough Market, London. -Wikimedia.

1. Vitenskapen styrker det etablerte og støtter ikke alternativer
2. Vitenskapen rygger tilbake for sannheten til fordel for de mektige
3. Vitenskapen fremmer overspesialisering, teknokrati og byråkrati; det blir flere teknikere og færre savants (vise)
4. Vitenskapen pretenderer nøytralitet, men fremmer en uheldig politikk og samfunnsutvikling
5. Vitenskapens resultater misbrukes, men forskerne toer sine hender (Pilatusreaksjonen)
6. Vitenskapen manipulerer mennesker, lammer fantasien og reduserer kulturmangfoldet
7. Vitenskapen tjener ikke flertallet
8. Vitenskapen ignorerer personlig verdighet og aksepterer grusomhet
9. Vitenskapen er seg selv nok og aksepterer multiplum av teorier og metoder som privilegier av økonomisk og annen art
10. Vitenskapelig rasjonalitet underkjenner verdien av ikke-vestlige kulturer. Vitenskapens pretensjon om uavhengighet av livssyn er falsk og kulturødende
11. Vitenskapen er reduksjonistisk
12. Vitenskapens natursyn favoriserer kynisk utnyttelse. Planetens økologiske krise tas ikke alvorlig nok

Nils Faarlund, den siste gjenlevende av de tre grunnleggerne av dypøkologien, også kalt økosofien, sammen med Sigmund Kvaløy Setreng og Arne Næss, tar her en tekopp på verandaen hjemme på gården Faarlund ved Skreia.

A civilization based on authority-and-submission is a civilization without the means of self-correction. Effective communication flows only one way: from master-group to servile-group. Any cyberneticist knows that such a one-way communication channel lacks feedback and cannot behave “intelligently.”                                                                                                      

The epitome of authority-and-submission is the Army, and the control-and-communication network of the Army has every defect a cyberneticist’s nightmare could conjure. Its typical patterns of behavior are immortalized in folklore as SNAFU (situation normal—all fucked-up), FUBAR (fucked-up beyond all redemption) and TARFU (Things are really fucked-up). In less extreme, but equally nosologic, form these are the typical conditions of any authoritarian group, be it a corporation, a nation, a family, or a whole civilization.

A man with a gun is told only that which people assume will not provoke him to pull the trigger. Since all authority and government are based on force, the master class, with its burden of omniscience, faces the servile class, with its burden of nescience, precisely as a highwayman faces his victim. Communication is possible only between equals. The master class never abstracts enough information from the servile class to know what is actually going on in the world where the actual productivity of society occurs…. The result can only be progressive deterioration among the rulers.

hence affects the information input into the decision-maker, hence affects his image of the future and his decisions…. There is a great deal of evidence that almost all organizational structures tend to produce false images in the decision-maker, and that the larger and more authoritarian the organization, the better the chance that its top decision-makers will be operating in purely imaginary worlds.

Proudhon was a great communication analyst, born 100 years too soon to be understood. His system of voluntary association (anarchy) is based on the simple communication principles that an authoritarian system means one-way communication, or stupidity, and a libertarian system means two-way communication, or rationality.

The essence of authority, as he saw, was Law — that is, fiat — that is, effective communication running one way only. The essence of a libertarian system, as he also saw, was Contract — that is, mutual agreement — that is, effective communication running both ways. (“Redundance of control” is the technical cybernetic phrase.)

JILL: There must be some mistake … Mr Buttle’s harmless…

BILL: We don’t make mistakes.

[So saying, he drops the manhole cover, which is faced with same material as the floor, over the hole in the floor. To his surprise it drops neatly through the floor into the flat below.]

CHARLIE: Bloody typical, they’ve gone back to metric without telling us.

Hall of the Earth: An amazing room built on the 'supernatural' visions of its creator. Photo: Hazel Courtney

It has come to be known as the eighth wonder of the world. Beneath a suburban house in northern Italy lies a massive underground temple built entirely in secret by a group of non-architects, working around the clock for 15 years. Dug out of the rock without building or excavation plans, it was all overseen by a middle-aged former insurance broker. - Atlas Obscuria

Det er en del av vårt yrke at det blir ramaskrik hver gang noe nytt bygges. Det er fordi et nytt bygg alltid innebærer at folks minne av et sted endres. Men etter 10-15 år venner man seg til det nye og tenker at man faktisk kan like det. - President i Norske arkitekters landsforbund Kjersti Nerseth

Relatert

Autenticitet är en vanlig beteckning på hög kvalitet hos ett konstverk. Ordet betyder äkthet eller trovärdighet, men i förbindelse med konst menas att verket verkar direkt i sitt uttryck, fritt från baktankar och spekulation på samma sätt som en människa kan verka äkta utan att vara medveten om det själv. Det autentiska i konsten består i verkets överensstämmelse med sitt eget väsen. Härvid får föremålet en auktoritet som vi annars endast känner från naturens egna frambringelser. Man kan därför kanske säga att människan genom konsten förvandlar sig själv till natur. Den konstnärliga handlingen förbinder oss med de bakomliggande och dolda formskapande krafterna. Det var dem som forntidens kinesiska tuschmålare försökte fånga i bilder av dimhöljda bergsformationer, vindpinade träd och buktande floder. Chi heter dessa krafter på kinesiska. Det idealiska konstverket skulle framstå som om det var skapt av naturen själv. Den kalligrafiska penseln registrerade likt en seismograf universums dynamiska rörelsemönster i ett kraftfullt poetiskt moment. Det var inte konstnären som uttryckte sig. Den gode konstnären var tvärtom i stånd att hålla sitt eget jag i bakgrunden och låta naturen tala genom sin konst.

Det utvidgade konstbegreppet och den ekologiska estetiken är nära förbundna fenomen. Vi kommer inte att kunna sammanstämma civilisationen med naturen med mindre än att den konstnärliga praxis blir utbredd som intuition, omsorg och inkännande på alla nivåer i samhället. Konstens estetiska konsekvens och fokus är det ideal vi skall sträva efter men hur kan ingen säga på förhand. Vi kan inte göra annat än känna oss fram med skönheten i den ekologiska mångfalden, variationen och nyansrikedomen såsom den viktigaste av alla ledtrådar. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 242

Autentisk kunst.